Bortsett från språket är inte skillnaderna mellan finlandssvenskar och finnar så stora.



Det är vi själva som har skapt gränser som inte finns, säger Maja Andersson, journalistikstuderande vid Social och kommunalhögskolan i Helsingfors.

I Majas hemstad Esbo lever finlandssvenskarna i princip isolerade från finnarna. Det har hänt att hon blivit tillrättavisad när hon pratat svenska i spårvagnen.

En vanlig förutfattad mening om finlandssvenskar är att de är rika och bortskämda. Cecilia Wikman från Vasa är klasskamrat med Maja. Hon berättar om när hon blev hämtad från jobbet av sin pappa i familjens bil. Efteråt fick hon nedlåtande kommentarer av en arbetskamrat.

– Sociala skillnader förekommer i alla folkgrupper, påpekar Cecilia.

I över 900 år har man talat svenska i Finland. I dag är ungefär 5,5 procent av Finlands befolkning finlandssvenskar och svenskan har en status som nationalspråk. Vad är då typiskt finlandssvenskt?

– Midsommar med snaps och långbord. Och mumintrollens mamma Tove Jansson, säger Maja.

– Författaren Märta Tikkanen, tillägger Cecilia.

Jens Finnäs från Malax, också han en blivande journalist, kan inte komma på något typiskt finlandssvenskt. I hans hemkommun är 90 procent svenskspråkiga. Han har betraktat finlandssvenskheten som en självklarhet. I Helsingfors är allting annorlunda.

­– Med lite perspektiv på tillvaron inser man att man kommer från en annan kultur. Speciellt Österbotten är ganska starkt påverkat av Sverige, berättar han. Framtiden upp till finlandssvenskarna själva Jens anser att det är viktigt att finlandssvenskarna kommer underfund med sin identitet.

– Hur skall vi kunna berätta för andra om finlandssvenskar om vi inte själva vet vilka vi är?

Cecilia och Maja håller med.

­– Finlandssvenskans framtid i Finland är upp till finlandssvenskarna själva, menar Cecilia.

­– Istället för att isolera oss från finnarna bör vi integrera oss i samhället, tycker Maja.

Cecilia är stolt över att vara från Finland. Hon säger att hon har lidit av att hon inte har kunnat tala finska så bra. I Helsingfors har hon fått en rejäl dos träning. Aldrig har hon känt sig nedvärderad på grund av bristfälliga kunskaper i finska.

– Folk är bara tacksamma för att man försöker.

Ungdomarna försöker prata svenska när de besöker någon myndighet. Ifall de inte blir förstådda byter de till finska, trots att de enligt finsk lag har rätt att använda sitt eget modersmål.

– Bara för att personen på andra sidan disken inte kan svenska behöver det inte betyda att hon har någonting emot finlandssvenskar, säger Jens.

Sedan år 1908 firas Svenska dagen den 6 november. Dagen är en symbol för rätten att tala svenska i Finland och det tvåspråkiga gemensamma fosterlandet hyllas. Den första Svenska dagen kom till som en reaktion mot finlandssvenskarnas försvagade ställning efter lantdagsreformen 1906. I dag har dagen ingen politisk betydelse, utan det är samhörigheten som betonas. Svenska dagen firas traditionellt med fester, gudstjänster och diverse jippon i hela landet. I år firade man för första gången i Helsingfors inte bara en svensk dag, utan en hel svensk vecka med bland annat rundvandring på svenska i staden. För studerande ordnades Svenska natten på Vanha med underhållning i form av dans och musik.

Varken Cecilia eller Jens brukar uppmärksamma Svenska dagen. Maja berättar att hon brukar köpa ett särskilt Svenska dagen-märke som hon har på sig just den dagen. Cecilia tror att Svenska dagen har större betydelse i Nyland där antalet svenskspråkiga är färre än i Österbotten. Hon anser ändå att det är bra att alla finlandssvenskar har en egen dag.

– Alltid brukar det väcka någon diskussion om jämlikhet och språkliga rättigheter.