Morgonen inleds i Viksbackaverkets auditorium. Som värd för undertecknad och konstgymnasiets skolklass fungerar Heikki Saarela. Först på programmet är två presentationsvideon. Den första berättar ur historisk synvinkel hur Helsingfors grundas och hur utvecklingen går mot avloppssystem. I början rann vattnet orenat ut i havet. Filmen berättar till exempel att Tölöviken stank så starkt under varma sommardagar att folket då undvek platsen.
Följande film koncentrerar sig på hur vattenreningsverket i Viksbacka, som stod färdigt 1994, fungerar. Man kan lugnt påstå att tekniken gjort framsteg sedan de första reningsverken från början av 1900-talet. Dagens reningsprocess innehåller tre skeden; mekanisk, biologisk och kemisk rening. Genom dessa avlägsnas fasta ämnen, syreförbrukande ämnen, kväve och fosfor från vattnet.
Viksbackaverket är till största delen byggt in i berget. Ytan för den insprängda grottan motsvarar tolv stycken riksdagshus, berättar Saarela. Så fungerar också Viksbackaverket som reningsverk för hela huvudstadsregionen förutom Esbo.
Det renade vattnet rinner ut i Finska viken cirka åtta kilometer söder om Helsingfors sydspets. Saarela berättar att man inte kan se skillnaden mellan vanligt kranvatten och det renade vattnet. Det renade vattnet duger ändå inte som dricksvatten eftersom det innehåller för mycket bakterier. Han fortsätter med att berätta hur länge det tar för en måltid som består av pizza och ett glas vatten att komma igenom reningsverket. Resan tar ungefär fyra dygn för vattnet från en sanitetsfacilitet ut till havet.
Vägen igenom för avfall av mera fast form är mera komplicerad. Ur reningsprocessen uppstår det slam som samlas i bottnen på reningsbassängerna. Slammet samlas ihop och sätts i för ändamålet lämpade behållare. Där ruttnar sedan slammet. Efter ungefär en månad forslas slammet till ett komposteringsfält var slammet förädlas till mull. Mullen används sedan bland annat i Helsingfors olika parker.
Under slammets ruttningsprocess bildas det gas. Gasen återanvänds som elektricitet och värme. Hela reningsverkets värmeförsörjningen och hälften av elförbrukningen kommer från gasen.
Sedan är det då äntligen dags för rundvandringen. Med Saarela i spetsen traskar alla in i berget. Rundvandringen går i samma ordning som reningsprocessen. Först i ordningen är således den mekaniska reningen. Massan som filtrerats bort ser inget vidare lockande ut och stanken är väldigt distinkt. I samma veva visar Saarela upp en hylla var reningsverkets arbetare samlat lite speciella saker som filtrerats ur vattnet i det här skedet. Allehanda leksaker ligger prydligt utspridda i sällskap av till exempel en mobiltelefon.
Rundvandringen fortsätter genom de olika bassängerna för den biologiska och den kemiska reningen. Mot slutet kan vi bekanta oss med slammet som samlats upp från bassängerna. Lukten är igen något speciellt. Sista stoppet på rundvandringen är kontrollrummet uppe på fjärde våningen. Härifrån styrs hela reningsprocessen. Sedan återstår endast att tacka Saarela för en lärorik presentation av Viksbackaverket.