Skimbat-vingseglet liknar en liten ”hangglider”. Då man seglar håller man seglet i händerna och seglaren fungerar som ”mast”. Därtill behövs skidor, skridskor, snowboard eller något annat för att ta sig fram. Skimbat-vingsegling går tillbaka till år 1987. Då var Sami Tuurnas första prototyp färdig. Sami hade bakgrund inom vindsurfing och issurfing med kälke. Han tyckte kälken var svårhanterlig och inte gav tillräckligt med frihet. Inspirerad av en vindsurfingstidning kom han på idén att göra ett helt separat segel. ”Det blev en teknisk fråga att lösa”, berättar Sami. Flera olika segel provades med olika former förrän slutligen den ”drakliknande” formen togs fram. Vidare utveckling tillsammans med Carl-Magnus Fogelholm resulterade i det som nu kallas Skimbat 4.8 Kitewing.
Efter flera år av utveckling satt tekniken på sin plats. ”Vi hade fått den tekniska grunden och gjort flera patent på konstruktionen”, berättar Sami. Efter det kom många nya faktorer in i bilden. ”För att föra en sådan här grej vidare krävs marknadsföring, finansiellt stöd, nya utövare och tävlingsverksamhet”, fortsätter Sami. Han berättar att en tävlingsgren kräver status, utövare och att den måste vara attraktiv. Den skall dra till sig åskådare och pengar. På så sätt kan utvecklingen föras vidare. Det är viktigt att det finns utrymme för nya idéer och utveckling, anser han. Sami berättar med stolthet i rösten att tävlingsverksamheten pågått utan avbrott från 1983 (då med iskälke) fram till idag. Han säger vidare att det krävs mera än 10 år att föra fram en ny sportgren internationellt. ”Den här typen av projekt är som skräddarsytt för en ingenjör att lämna datorn och fara ut och göra någonting roligt”, tillägger han med glimten i ögat.
På 90-talet hittade sedan extremskidare och -snowboardare vingseglet. De upptäckte att det också kan användas till att göra långa hopp och olika tricks. ”Ursprungsidén var att göra det till en stor issport”, säger Sami. Nu har istället skidcentrumen hittat vingseglet. För tillfället finns det tre huvudmålgrupper för seglet, de extrema åkarna som utför hopp och tricks, de tävlingsorienterade och de som ser sporten som rekreation. Vingen har också åkt ända till Australien för att där användas till att segla på stränderna. Den relativt lilla vingens prestanda är ganska häpnadsväckande. Nyligen har man hoppat nästan 300 meter i Oppdal i Norge och hastighetsrekordet på is är över hundra kilometer i timmen.
”Ännu på mitten av 90-talet skulle jag ha sagt att det bästa med vingsegling är att det är enkelt, snabbt och att vingen är enkel att manövrera”, berättar Sami. Men efter att ha provat på vingsegling i fjällmiljö har han ändrat åsikt. ”Det förändrade allt”, fortsätter han entusiastiskt. ”Det är roligt att bara åka utför, vingen gör det ännu roligare!” Han fortsätter med att berätta att det också är möjligt att segla uppför fjällen. Här passar han på att påpeka att vingsegling är en mycket ekologisk sportgren. Det ända som används är vindkraft.
Sami skulle rekommendera vingsegling för vem som helst. Han berättar att seglet är mycket enkelt att manövrera och att man hela tiden har full kontroll. Har man tidigare surfat eller seglat är det alltid till nytta. Annars krävs egentligen inget annat än en jämn yta och en jämn vind. Vindstyrkan skall helst vara över 2 m/s och det går fortfarande att segla i vindar över 20 meter per sekund.
På frågan varifrån namnet Skimbat kommer börjar Sami skratta. Han säger att det är en blandning av finska och engelska – Finglish! Skim och bat kommer från engelskan och kan fritt översättas med en fladdermus som flyger snuddande över en yta. Batwing är också en term som tidigare använts för vingar och segel. Skimbat är på finska den plurala formen av ”skimba” och betyder alltså skidor. ”Vi hade jätteroligt då vi hittade på namnet”, säger Sami skrattande.
- Info om Skimbat Kitewing 4.8:
- Segelyta: 4,8 m2
- Vingbredden: 4 m
- Hoppfälld längd: 2 m
- Vikt: 5,5 kg