Det är onsdag morgon och Tekniska högskolans huvudbyggnad sjuder av liv. Överallt kan man höra darrande, förväntansfulla andetag och möta oroliga, irrande blickar. Det är phuxarna som kommer, och jag är en av dem.

Här finns phuxar som är nervösa över att ha hamnat på fel ställe och phuxar som är lättade över att äntligen ha hittat fram. Här finns glada och spralliga phuxar och gäspande phuxar. Själv tillhör jag de trötta phuxarna, eftersom jag tillbringat de två föregående kvällarna med att cykla runt i trakten och desperat leta efter något som liknar Tekniska högskolan.

Nu känner jag mig ändå smått stolt över att ha lyckats ta mig dit för egen maskin. När dörren öppnas och jag reser mig för att stiga in i A-salen vet jag inte hur mycket roligt jag kommer att få vara med om under den dagen. Jag har ingen aning om hur det går till när man studerar. Jag är lyckligt ovetande om allt trassel med scheman, kurser och räkneövningar som följer.

Efter några dagar kan jag bara konstatera att det är både jobbigt och roligt att vara phux. Jobbigt är det delvis p.g.a mitt dåliga lokalsinne, som tar mig till nya och visserligen intressanta platser, men sällan hjälper mig fram till det ställe jag verkligen behöver hitta. Korridorerna känns så långa och föreläsningssalarna så stora, speciellt när man är en liten phux. Fast om man ser det från den ljusa sidan så lider man minsann ingen brist på motion då man irrar runt och springer upp och ner i ett virrvarr av trappor.

All denna stress och psykiska förvirring uppvägs dock lätt av den förväntan man kan känna inför allt spännande man har framför sig; sitzar, spex, exkursioner och framför allt tofsmössan! När jag var liten var den barnfest som tfif ordnar årets höjdpunkt och jag har alltid beundrat de magnifika tofsprydda huvudbonaderna som kunde skymtas där.

Antagligen blev jag redan då så miljöskadad att jag omöjligen kunde hamna någon annanstans än på denna högskola. Som larven väntar på att bli en vacker fjäril, så väntar även varje phux på att en dag förvandlas till en äkta teknolog.

Även om det känns motigt ibland, gäller det inte förlora målet ur sikte.