Erja Hakkarainen, lektor i miljörätt på lantmäteriavdelningen, skiljer sig ur mängden bland lärarna på Tekniska högskolan. Hon tycker om att undervisa och gör allt för studenternas bästa. Enligt henne producerar laboratoriet en service för de studerande.


Erja Hakkarainen har alltid varit intresserad av natur och miljö och redan under högstadietiden var hon aktiv i skolans naturklubb. Efter att ha graduerat från juridiska fakulteten vid Åbo universitet, jobbade hon på en juridisk byrå, som hon ägde tillsammans med sin far. Som bisyssla undervisade hon bl.a. vid universitetet och Åbo Akademi. Under tiden utbildade hon sig till vicehäradshövding samt skaffade lärar- och rättsinformatikerkompetens. När det år 1997 söktes en lektor i miljörätt till TH, såg Hakkarainen det som sin chans att jobba med något, som låg nära hjärtat.

Hakkarainen är jurist men lever i ingenjörernas värld. Den kommer hon inte ifrån, fast hon går från jobbet, eftersom hon är gift med en DI. Hon gillar att hon kan lära sig mycket nytt av sina elever, som representerar många olika avdelningar på TH. ”Jag är kanske ingen typisk jurist”, säger hon.

I sina undervisningsmetoder har Hakkarainen tagit mycket intryck från pedagogikkurserna. För att kunna förstå juridik, behöver man ta fram bakgrunder. Det skapar djup i ämnet. ”Jag försöker alltid knyta juridiska fakta till något studenterna kan från förut”, säger hon. Juridiken ändras snabbt och eleverna bör lära sig att uppdatera sina kunskaper, samt lära sig att använda rättskällor som www.finlex.fi. Hon poängterar också vikten av att läraren sätter ut källorna i materialet.

”Det viktigaste är att man ärligt vågar vara sig själv. Ens undervisningssätt skall passa till ens personlighet och man måste även kunna säga att man inte vet, men kan ta reda på”, menar Hakkarainen. Hon bestämmer sällan i förväg exakt hur en lektion ser ut. ”Studenterna skall kunna känna, att de kan komma till mina lektioner och säga vad de tänker.” Hon uppmuntrar till diskussioner kring aktuella händelser och tar upp det som intresserar eleverna. Hon strävar till att skapa unika inlärningsmöjligheter.

På Tekniska högskolan tänker Hakkarainen stanna så länge lärarfortbildningsmöjligheterna är så goda som nu. Här kan hon förena alla tre sidor av sig själv: miljöjurist, lärare och informatiker. Hon nämner självutveckling som en av sina intressen och på TH finns det goda möjligheter därtill.

En annan kär hobby, som speglar Hakkarainens intresse för natur och miljö, är att måla landskapsakvareller. ”Jag tar digifoton av motivet men byter ut nästan alla färger”, säger hon. Hennes målningsteknik är rätt ovanlig: hon målar på tjockt papper och använder femtio lager färg.

Hakkarainens framtid är ännu ganska öppen. I maj skall hon bli mamma för första gången, vilket skjuter upp planerna om en doktorsavhandling. Man får ändå hoppas att hon stannar kvar på vår högskola och med sin glada personlighet sporrar teknologer även framöver!

Laboratoriets hemsidor finnes på www.hut.fi/Yksikot/Talousoikeus.