Få människor undgår i dagens läge att höra om USA:s stormaktspolitik och agerande som världspolis. Ingen går ut på lika vågade korståg mot den av USA förda politiken som Michael Moore i sin senaste bok Dude, Where’s my country? (2003, Warner Books).

Michael Moore som blev något av en mediapersonlighet medhjälp av den belönta tv-serien TV Nation har i 20 år utmanat den ekonomiska och politiska eliten till diskussion. Moore blev storkändis i USA då han dokumenterade följderna av massnedläggningar inom bilindustrin hos General Motors i Michigan i filmen Roger and Me (1989). Internationellt sett blev Moore känd genom sin skildring av det djuptsittande våldet i det amerikanska samhället i filmen Bowling for Columbine (2002). Denna gång har Moore utmärkt sig litterärt. Moore är som redan bakpärmen av hans nyaste bok Dude, Where’s my country? nämner sannerligen ute för att dra ner den nuvarande Bush-administrationen från makten, och för att återinstifta demokratin i landet som ofta påstår sig uppfunnit begreppet folkstyre. Moore menar allvar och har bl.a instiftat webplatsen www.spendmikestaxcut.com för att få människor engagerade i att välja en bra demokratisk kandidat för att utmana George W. i presidentvalet nästa höst. Dude, Where’s my country? går på Moores traditionellt lättlästa osystematiska sätt igenom de största felen i USAs utrikes- och inrikespolitik med betoning på händelserna efter terroristangreppet på World Trade Center år 2001. Vid sidan om Bush, hans administration och oljebolagen tar Moore också upp bristande kontroll på automatvapen, sociala orättvisor och felaktigt nedskurna skatter. Av det sist nämnda fick Moore också idén för att använda sina egna skatteåterbäringar ”för allmänt väl” d.v.s. att rösta ut Bush. Nämnvärt är att återbäringarna är märkvärda eftersom de är från året innan då Moores föregående bok Stupid white men som sålt över tre miljoner exemplar toppade försäljninglistorna i USA.

Dude, Where’s my country? går i elva relativt osammanhängade kapitel igenom förbättringsåtgärder som borde vidtas för att rädda den största ekonomiska makthavaren i världen och dess folk från en undergång p.g.a. växande inkomstskillnader, ökat hot av terrorism (i.o.m. den provocerande effekten som kriget mot terrorism har) samt det närapå exponentiellt växande handelsunderskottet i landet. Med sitt provocerande sätt att skriva antyder Moore närapå hela tiden att allt ovannämnda skulle vara Bush-administrationens fel. Sannerligen har han rätt i att den av USA förda politiken inte på något sätt förbättrar de i närapå misär levande lågavlönade arbetarnas livsvilkor, men i.o.m. den ensidiga argumentationen är Moore samtidigt ute på hal is.

Den klassiska tesen ”religionen är opium för folket” som Karl Marx utformade kan delvis anknytas till Moores texter; säkerligen stärker boken Bush-kritiska människors åsikter. Existerande värderingar förstärks av komiskt skriva texter som idiotförklarar ”världens mäktigaste man” med sakpåståenden, men samtidigt är Moores sanningar inte alltid fullkomligt objektiva (om nu något sådant finns) sanningar. Det är för kritiker lätt att utforma kritik mot någon som på basen av etiska principer behandlar internationell maktpolitik.

Trots ovannämnda är en stor del av vad Dude, Where’s my country? behandlar, saker som får vilken som helst akademiker eller lekman att objektivt tänka vidare på hur fel saker och ting är i denna värld. Sättet på vilket de amerikanska oljebolagen (vilka stöder Bush) samt vapenindustrin (inklusive massmedier som trummar krigsrummorna) och dess aktieägare, i alla krig eller konflikter blir rikare emedan de nationella befolkningarna som i t.ex. Afganistan blivit allt fattigare, eller hur makten övergår från en militärdiktatur till den globala marknadsekonomins fullständiga kontroll (Irak) är förargligt.

Vid sidan om att vara ytterst ställningstagande är Dude, Where’s my country? en sannerligen rolig bok. Synnerligen ett kapitel som går ut på George Bush’s – vars värderingar ofta går ihop med den religiösa extremhögerns – diskussion med gud som Moore sammansatt av hans uttalanden samt av guds fiktiva svar fick skribenten närapå att skratta sig av stolen. Om mannen som ofta kallats för trailerparkernas Noam Chomsky eller USAs politik samt några goda skrattfyllda läsestunder intresserar är boken varmt att rekommendera.